Den här världen suger...

Det är helt tomt inuti, ja vet inte vad jag känner. Är jag lessen, ensam, arg, patetisk...

Jag vet bara att det måste försvinna! jag orkar inte med det. Allting smyger sig fram när jag är ensam, när jag inte har nån annan föutom mej själv. Det är då det gör som ondast, det är då jag känns som mest tom.

Jag behöver seriöst hjälp!!!

Varför gör jag så här, va är de för fel på mej!?!?

Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder...

Sommaren är äntligen här på riktigt å de e så jävla underbart! Och nu har mina föräldrar åkt på semester så jag kan göra precis vad jag vill när jag vill.

Ibland kan livet kännas ganska underbart...

Oj oj oj va fel allting kan bli! Bara för att man är en kass person som inte kan bestämma sig för vad man vill så är folk nu besvikna, irriterade, arga, pist, lessna å gud vet...

Folk jag inte riktigt har blivit bra kompis med än. Hoppas jag inte har sabbat nåt nu?

Förlåt...

För en stund blev allt mörkt. Jag satt bland alla människor som asgarvade för glatta livet och jag kunde inte få fram ett äkta skratt. Jag tänkte: nu är det kört för mig, jag kommer aldrig kunna skratta igen. Det kommer aldrig sluta göra ont, för det gör så jävla ont! Jag orkar inte med det längre...

Tankar är lömska saker, speciellt mörka tankar. Har man en gång tänkt dem försvinner de aldrig.  Jag trodde att mina var borta, de hade inte visat sitt fula nylle på flera månader. Men ett litet misstag så var allt tillbaka igen med mer kraft än sist. Jag är alltid lika dum och välkomnar tankarna med öppna armar.

Varför?

Om himlen finns är jag förlorad...

Idag var en dålig dag, riktigt dålig dag.